Alumnintervju: Carlos Romero Cruz

I samband med SKH:s tioårsjubileum ville vi fråga några alumner hur de upplevde sin tid på skolan. De som vi har intervjuat studerade på den tiden vi fortfarande hette Operahögskolan (OHS), Stockholms dramatiska högskola (StDH) och DOCH Dans och Cirkushögskolan. Vi har nu ställt frågor till Carlos Romero Cruz som gick kandidatprogrammet i skådespeleri på StDH 2012–2015.

Hur kommer det sig att du valde att söka till just StDH?

– Jag var ganska inställd på att jag ville gå skådespelarutbildningen i Stockholm. Första gången jag sökte gick jag sista året på gymnasiet, då hette skolan Teaterhögskolan. Sedan provade jag igen och sprack. Då sökte jag till de andra teaterhögskolorna i Malmö, Göteborg och Luleå, men kom slutligen in i Stockholm. Då var jag 22 år.

Hur upplevde du tiden på skolan?

– Det var så mycket som hände för mig personligen då: jag kom ut, började med drag och med detta kom en mängd nya möjligheter. Jag brukar säga att det var som en privilegierad käftsmäll att få gå på skolan. Det var psykiskt påfrestande eftersom du kände en press att prestera – det är inte en lätt utbildning. Och det här att få hänga i Stockholm var stort för mig som kom från Uppsala.

Jag var också på ett Erasmusutbyte i Madrid under utbildningen och fick då en annan bild av hur det kan vara på en teaterskola. Där var det mer hierarkiskt, du diskuterade till exempel inte saker med lärarna, de var inte tillgängliga på det sättet som här hemma. Men det där utbytet var något jag verkligen ville göra och skolan var positiv till det.

Märkte du/ni studenter av sammanslagningen av de tre skolorna – i så fall, på vilket sätt?

– Dels fick vi en ny utbildningsplan och kände oss lite som försökskaniner ibland, dels hade vi väldigt många utvärderingar. Vissa saker funkade, andra inte alls. Samarbetena med de andra utbildningarna var ibland bra, men en del blev spretiga och otydliga. Det som kom gott ur detta var att vi lärde känna fler på skolan än bara skådespelarstudenterna.

Vad gjorde du direkt efter utbildningen och vad gör du idag?

– Examensproduktionen vår klass gjorde var föreställningen X på Unga Klara. Den blev en succé, en långkörare. Efter den behövde jag en paus och jobbade i stället som castingassistent på en agentur – jag har alltid varit intresserad av själva castingprocessen. Men efter ett drygt halvår blev jag erbjuden ett skådespelarjobb och sedan har det bara rullat på: från Unga Dramaten och Riksteatern till Kulturhuset Stadsteatern, där jag precis fått fast anställning.

Var det gynnsamt för ditt framtida yrkesnätverk att gå på en skola med många olika konstnärliga inriktningar? Har du personer du arbetar med idag som du träffade under utbildningen?

– Jag är glad över att ha gått utbildningen och hade inte haft den karriär jag har idag om jag inte gått den. Dels för att skolan är ett bra skyltfönster, dels för det nätverk man bygger upp där. Jag träffar personer hela tiden i jobbet som gick på skolan samtidigt, allt från scenografer, dramaturger, kostymdesigners till filmregissörer och filmfotografer.

Hur ser du på SKH idag?

– Jag tycker det är en bra skola för den öppnar många dörrar. Jag rekommenderar verkligen att man söker om man har en passion för scenkonst – men jag tycker det är svårt när skolan byter namn hela tiden. Jag brukar försöka gå när skolan har Departurefestivalen, det är alltid roligt att komma tillbaka och det blir lite av ”a trip down memory lane”.