”Radiodokumentären” av Helene Ardelius

Projektet är tänkt som en förstudie där Ardelius påbörjar arbetet, formulerar hur långt det ska bli och om texten bara ska användas internt eller om hon ska vidga perspektivet och skriva en bok.

Ardelius berättar nedan i egna ord om sitt anslagsfinansierade projekt:

"Jag har lyssnat på radio sedan 1964, då jag var 5 år. Sedan dess har jag ett fåtal gånger fått uppleva att jag varit ett med det jag hört. Gränsen mellan mig och det jag hör har upphört.

Jag minns att jag låg under bordet i vardagsrummet på den gröna mattan när jag lyssnade. Jag minns veckans pausfågel. Ofta kvitter bara, en okänd fågel. Men så var det en ugglas tur. Jag kommer inte ihåg hur den såg ut eller hur den rörde sig, jag minns bara lätet. Hur den hoade. Ugglan hoade i mig. Inuti.

Så var det"

Det finns många definitioner på vad en radiodokumentär är. Jag ser det, i likhet med andra, som en berättarform som rör sig i gränslandet mellan det journalistiska och det konstnärliga. Idag ser jag mig både som journalist och konstnär.

I det här projektet vill jag försöka beskriva och ringa in vad det är som gör mig till konstnär. Vad är det jag hör och lyssnar till? Vad är det för skillnad mellan en konstnärlig blick och en journalistisk?

Arbetet utgår från mina erfarenheter och reflektioner. Genom att beskriva och formulera mig närmar jag mig frågorna. Jag söker efter situationer och händelser som kan gestalta vad jag menar, efter litteratur som kan bekräfta det jag upplever.

Det ska bli en text. Språket är inte akademiskt, det är mitt eget. Det är i sig en väg att försöka komma åt något av det jag vill säga. Det kan vara teoretiskt ibland och poetiskt ibland.