”Kroppens öppna sinne” av Patrik Sörling

Patrik Sörlings projekt är en jämförande studie mellan sångarens vokala närvaro och dansarens närvaro i rörelsen.

Adjunkt Patrik Sörling beskriver sitt anslagsfinansierade projekt:

Vad händer i mötet mellan det internaliserade och det kroppsliga uttrycket? I vilket ögonblick gör tanken nytta? Vad är det som får rösten att bli fri i publikens öron? Hur långt kan man låta gränserna förflyttas utan att rösten och det dramatiska uttrycket blir lidande?

Vi är medvetna om sambandet mellan ansträngning och glädje, uppmärksamma på avståndet mellan våra kroppsdelar, kan känna friktionen mellan kött och ben, vikten i kroppsdelar formade av gravitationen. Vi kan känna av var vi håller tillbaka rörelsen och ge nödvändig kraft åt det håll vi vill lämna kraft. Men för att släppa tanken och vara i nuet, det vissa kallar flow, krävs träning och många timmars repetition. Kan man lära sig intuition genom begreppsliggjord rörelseträning? Ändra rörelsekvalitet på ett ögonblick. Vara lugn och alert samtidigt. Vara tillgänglig.

Teatern är den enda konstart vars enda föremål är människan i hennes relation till omvärlden. Det som framträder är inte så mycket handlingen, som lika gärna kan återberättas, utan de agerande personernas unika sätt att vara. Röst, gestaltning och kroppsspråk är dessutom viktigare på scen än i socialt vardagsliv. Därför vill jag problematisera kring skriftspråkets olika begrepp i den vetenskapliga synen på kroppen och rösten som ett instrument i motsats till den mer komplexa bilden av kropp och röst som en flerdimensionell, individuell och unik helhet. Jag vill undersöka förhållningssättet intellekt och känsla och arbeta fram ett relevant rörelsespråk för opera som fungerar i praktiken.