”Levandegörandets poetik...” av Kerstin Perski
Ta del av projektet i DIVA och i Research Catalogue
Kerstin Perskis doktorandprojekt "Levandegörandets poetik. På spaning efter musikdramat Gränsland och transformationen av dramat via text, vokalt och instrumentalt agerande" syftar till att utforska och tillämpa mer gränsöverskridande metoder vad gäller samverkan mellan textliga, musikaliska och kroppsliga element i skapandet av ett nytt musikdramatiskt verk med arbetsnamnet ”Gränsland”. Målet är att skapa bättre förutsättningar för att mötet mellan gestaltning och åskådare ska kunna genomsyras av en starkare närvaro och bli till ett levande möte i en samtida kontext, både vad gäller innehåll och form.
Kerstin Perskis doktorandprojekt om textens, musikens och röstens/kroppens dramatiska samverkan i musikdramatik startade i september 2014.
Bilden ovan är från föreställningen Son of Heaven på Vadstena Akademien, 2015. Fotograf: Markus Gårder
Bakgrund
I det konventionella och traditionellt etablerade sättet att arbeta med opera - på ett sätt som i de flesta fall även appliceras på skapandet av nya musikdramatiska verk - pågår det under hela processen en slags ”transmission”, där olika yrkesfunktioner kommer in vid olika tidpunkter och tar vid i arbetet. I denna komplexa och mångfacetterade process finns ett stort antal överlämnanden från en konstnär till en annan. Det pågår en slags ”viskningslek”, där själva poängen är att var och en i kedjan lägger till av sitt konstnärskap, men där risken också finns att stoffets ”dramatiska nycklar” kan ”suddas ut” på vägen.
Syfte och mål
Projektet syftar till att utforska och tillämpa mer gränsöverskridande metoder vad gäller samverkan mellan textliga, musikaliska och kroppsliga element i skapandet av ett nytt musikdramatiskt verk med arbetsnamnet ”Gränsland”.
Målet är att skapa bättre förutsättningar för att mötet mellan gestaltning och åskådare ska kunna genomsyras av en starkare närvaro och bli till ett levande möte i en samtida kontext, både vad gäller innehåll och form. Eller, för att låna ur filosofen Martin Bubers tankevärld, undersöka förutsättningarna för att skapa en ”Jag-Du”-relation med åskådaren snarare än främja det ”Jag-Det”-förhållande som opera och musikdramatik riskerar att upprätta på grund av sin virtuositet och ekvilibrism.
Frågeställningar
Följande forskningsfrågor kommer att undersökas:
- Kan jag, i egenskap av librettist/textförfattare, tillsammans med tonsättaren tidigt i processen utforska det dramatiska stoffet/innehållet från flera olika håll och undersöka vad de olika elementen text, musik och röst/kropp kan göra i det sammantagna gestaltandet av den dramatiska kärnan?
- Kan vi använda några av de undersökande metoder som skådespelare använder (som till exempel improvisation och ett friare associationsarbete kring ett material), i syfte att i ett tidigt skede av gestaltningsprocessen göra utgångsmaterialet/innehållet till artisternas eget, generera nytt material samt i syfte att grunda den skrivna texten och musiken hos de medverkande?
- Kan vi genom att både arbeta med sångare och skådespelare, använda tal och sång och olika röstliga varianter däremellan på lika villkor - det vill säga som gestaltande element som ingår i en musikaliserad kontext där alla tjänar det specifika musikdrama vi strävar mot? Detta för att utmana ett allenarådande operaidiom samt söka specifika metoder för att utveckla musikdramat som form.
