Pia Olby

Att söka den egna rösten

Ämnet sång har en lång och brokig historia och har funnits i många olika sammanhang på musik och teaterskolor över hela världen. Här i västvärlden förknippar vi nog mest ämnet med det centraleuropeiska sång- och röstideal där så kallad klassisk sång och körsång står i centrum. Sedan cirka 40 år tillbaka har även så kallad afroamerikansk sångteknik införlivats och blivit en del av högskoleutbildning i sång och musik. Bägge dessa grenar av ämnet är starkt förknippade med redan färdiga ideal beroende på vilken genre det gäller, som exempelvis opera, kör, visa, rock, blues eller jazz. Tyngdpunkten ligger oftast på klangplacering, breddning av vokalt omfång, musikalisk gestaltning och att den som sjunger ska uppnå just det ideal som gäller för den specifika genren. I teaterns värld har sång ofta inneburit en specifik sångstil, så kallad talsång, där själva den musikaliska gestaltningen dessvärre får stå tillbaka för texttolkningen.

Min pedagogiska gärning i att undervisa i sång har därför lett till att jag har utvecklat ämnet sång till att bli ämnet sånggestaltning. Ämnet vilar på tre fundament vilka tränas parallellt utan inbördes rangordning:

• Instrumentuppbyggnad/träning. Det innebär ett undersökande av olika klangplaceringar för att skona rösten, andning, ”sjunga rent”, gehör och vokalt omfång.
• Musikalisk gestaltning. Vilket handlar om melodi, frasering, rytmik, flöde och agogik (beteckning för de små, fria tänjningar av det strikta tempot i ett musikstycke som är nödvändiga för att musiken skall bli levande). Allt i syfte att medvetandegöra det rent musikaliska berättandet.
• Scenisk gestaltning. Det betyder att sätta texten och berättelsen i fokus, språklig gestaltning, texttolkning, riktning och vilja för att öka och medvetandegöra den sceniska närvaron och det sceniska berättandet i sångframträdandet.

Det centrala i sånggestaltningsarbete är att den sceniska och musikaliska gestaltningen är lika viktiga som den egna unika rösten. De olika röstidealen får stå tillbaka och målet är att hitta och utveckla den egna personliga rösten i vilken genre det än må vara. Detta för att förstärka närvaron och den berättande förmågan på scen. Att söka den egna rösten istället för att eftersträva ett genreideal är en utmaning eftersom de idealen är starka och påverkar oss i vårt lyssnande mer än vi tror. Utmaningen är att samtidigt som man i instrumentuppbyggnadsträningen utvecklar den egna rösten gällande omfång och smidighet, parallellt måste arbeta med att utforska och utveckla sin särart som konstnär och människa. Denna utmaning är nog gemensam för de flesta studenter på SKH.

Sång och sånggestaltning ingår i den konstart vi brukar benämna musik. Den förekommer flitigt på olika sätt inom alla scenkonstområden. I ämnet sånggestaltning ingår därför även reflektion och research om de olika sångernas litterära, musikaliska och historiska kontext.

Skådespelarstudenterna möter idag sånggestaltningsämnet tre gånger under sin grundutbildning:

I årskurs 1 får studenterna möta och undersöka vad sånggestaltning innebär för just dem. Detta är företrädesvis enskild undervisning där studenten parallellt möter och utvecklar dels sin röst och musikaliska gestaltningsförmåga och dels den sceniska gestaltningsmöjligheten i varje sång.

Nästa steg är höstterminen årskurs två där studenten får möta en publik med sin röst samt pröva och utveckla sin musikaliska och sceniska gestaltningsförmåga i ett sceniskt sångarbete.

Tredje steget är på vårterminen i årskurs två där allting fördjupas och sånggestaltningsarbetet flyttas till en stor teaterlokal med allt vad det innebär av expansion och mod. Detta är också ett publikmöte. De två sista stegen görs i nära samarbete med ämnet språklig gestaltning.