Karin Rudfeldt

En dialog som lever

Språklig gestaltning är sprunget ur mötet mellan röst, tal och scenisk gestaltning. Genom återkommande dialoger med lärare på teaterhögskolor i Norden, röstseminarier med röstlärare från Europa och arbetsresor till olika delar av världen (USA, Kina, Indien) påverkas och förfinas kunskaperna och de pedagogiska metoderna.

Undervisningen i språklig gestaltning utvecklas kontinuerligt genom samarbete med andra discipliner på skolan. De senaste åren har jag främst samarbetat med sånggestaltning. Förutom mitt arbete ute på teatrar och med skådespelare i yrket utvecklas och fördjupas mitt ämne genom det dagliga mötet med studenterna.

Språklig gestaltning avser att ge kunskap om och erfarenhet av språkets alla aspekter och dess gestaltande möjligheter. Arbete med och utforskandet av språkljud, versmått, språkmelodi, rytm och interpunktion syftar till att skapa liv och puls i en text eller en berättelse. Att ta sig förbi det litterära läsandet och ge plats för det kroppsliga, det sinnliga, det motsägelsefulla och det oberäkneliga. Andningen är betydelsebärande för närvaro och självförtroende. Hur vi andas påverkar flödet om det så gäller talandet, skrivandet, tänkandet eller utövandet. Det handlar om att träna en förmåga att ta sig genom hinder av genans, kontroll och spändhet. Genom avspänning och fokusering kan arbetet med toner öppna för en kroppslig och mental förståelse av begreppen; bottna, bredda, rikta och förhöja.

Att arbeta med det subtila, det som ligger just mellan det medvetna och det omedvetna, är en del av ämnets karaktär. En hand kan jag medvetet öppna och stänga men med en ton är arbetet inte lika konkret. Det blir en oerhörd skillnad om jag låter den klinga eller om jag försöker styra dess klang. Flöde och energi är också något som både är konkret och diffust. Genom arbetet, den egna upplevelsen och förståelsen samt reflekterandet kan dessa saker tydliggöras. Att klargöra och ha mod till att låta något ske är ett förhållningssätt till skapande, görande och utövande.

Vidare strävar ämnet mot ett språk som kommunicerar, en dialog som lever. En grundförutsättning för arbetet är att det sker i relation till ett någonting annat, till ett möte med texten, rummet, medspelaren och framför allt med publiken. För det krävs både förberedelse och kunskap och mod. Det innebär att studenten förutom att utveckla en teknisk skicklighet, också utvecklar en förmåga att bjuda in, beröra och beröras, och låta någon annan bli delaktig i en berättelse som kan vara både oförutsägbar och föränderlig.

Skådespelarstudenterna möter ämnet språklig gestaltning i flera kurser under sin grundutbildning. Upplägget har en progressiv utvecklingsbåge. Den första kursen är en introduktion av ämnet, som sedan följs av fördjupning och avslutas med ett gestaltande publikmöte. Språklig gestaltning finns både som eget ämne och i samarbeten med sånggestaltning och scenisk gestaltning.