SKH:s studenter stärker museernas arbete

Det är knappast en överraskning att SKH:s verksamma konstnärer deltar i konstmuseers verksamhet – som när koreografen Marie Fahlins doktorandprojekt också bestod av en utställning på Marabouparken.

Vad som däremot kanske inte är lika välkänt är hur många SKH-anknyta personer också har arbetat med andra slags museer. Utställningar om naturen, tekniken och historien har berikats med interaktiva vandringar, animationer, performance, installationer. Och tankesätten från SKH:s konstområden kan hjälpa museer att få syn på sig själva och lära sig reflektera kring sina uppdrag på nya sätt.

För Emilia Sundberg, som läser sitt sista år på kandidatprogrammet i film och media, inriktning filmljud, var det självklart att hon ville göra sin praktik just på ett museum. Genom kontakter inom utbildningen fick hon möjlighet att arbeta på Vasamuseet i Stockholm, och väcka tankar kring hur man kan gestalta ljudmiljön där.

– Vasamuseet är en plats med en påtaglig och i stunder ganska ansträngande ljudmiljö, men med en mäktig atmosfär, berättar Emilia. Det är tusentals besökare på plats och ljud som hela tiden studsar mot varandra. Min roll handlade mycket om hur man skulle kunna arbeta med ljud i en sådan miljö. Ett vanligt svar är att använda appar på telefonen, eller bärbara ljudguider, eller ljudduschar, högtalare som fokuserar på ett smalt område. Men vad kan man göra mer?

Emilia ägnade mycket tid åt att spela in ljuden som fanns naturligt i den stora skeppshallen på museet, ofta tidigt på morgonen och sent på kvällen när det inte fanns besökare. Det hela mynnade ut i en ljudvandring med personalen på museet inne i skeppshallen, där hon spelade upp ett ljudverk baserat på fältinspelningarna.

Ett utdrag ur Emilia Sundbergs ljudverk "hör du havet?", Vasamuseet, januari 2025.

– Det var många som kom, och det verkar som att många i personalen fick ut något positivt av att få vara uppmärksamma på ljudmiljön i sig, berättar Emilia. De sa saker som ”jag blev mycket mer uppmärksam på det här” och ”jag lyssnade bara på den här detaljen”, och reflekterade kring sin närvaro i hallen.

Ett möjligt nästa steg är att titta på vilka möjliga tillägg som kan göras i ljudmiljön under pågående utställning, utan att de försvinner i den röriga akustiska omgivningen.

– Jag tänker att det skulle kunna vara små specifika detaljer med tydliga konstnärliga intentioner, säger Emilia. Knarr, eller ljudet av en kanonkula som rullar. 

Cirkusobjekt i Skogen

Konstnärliga praktiker kan tillföra olika kunskapstänk till utställningar, menar SKH-lektorn Costanza Julia Bani, vars videoinstallation Darkness Matters visades upp på Scenkonstmuseet i december. Installationen, som en liten grupp människor får besöka i taget, visar upp en levande natthimmel och är tänkt att väcka tankar om hur ljusföroreningar påverkar vår upplevelse av natten.

– Scenkonstmuseet upplevde att videoinstallationens dansande eldflugor och Vintergatans ljus hade koreografiska kvaliteter, säger Costanza. Genom att låta människor sitta stilla så länge och uppleva natten får de möjlighet att sakta ner och meditera kring vad natten kan innehålla.

Nu ska installationen vidare till Vetenskapens hus, som kommer att visa upp den i en uppblåsbar kupol för skolungdomar, i samarbete med Albanova.

Att väcka tankar har också varit ett av huvudmålen för Alva Harju Jansson, andraårsstudent på kandidatprogrammet i cirkus, som förra hösten gjorde en performance på Tekniska Museet. Hon menar att det finns ett stort mervärde för besökare när man lägger till konstnärliga aspekter i hur man presenterar information och kunskap.

– Ett tekniskt museum kan vara väldigt logiskt, säger Alva. Som besökare förväntas du att titta på ett föremål och läsa på om det. Men med performance kan man aktivera hjärnan på ett helt annat sätt, hjälpa nervbanorna att dra nya paralleller, skapa empati när man ser en människa röra sig tillsammans med ett utställningsobjekt.

Alva Harju Janssons performance på NAVET Studentfestival.

Alvas performance var en del av en studentfestival som ordnades av NAVET, ett samarbete mellan SKH, Kungliga Tekniska högskolan och flera andra konstnärliga högskolor. Genom samarbeten mellan forskare och studenter inom vetenskap, teknik och konst är tanken att just berika varandras fält med nya tankesätt.

Alva samarbetade med Christine Nordqvist, en ingenjörsstudent på KTH, för att ta fram ett nytt cirkusredskap, Bark, som anknyter till Tekniska Museets utställning Skogen. Alvas praktik som cirkusartist använder vanligtvis redskapet Cyrhjul, ett stort cirkelformat stålrör som cirkusartisten på olika sätt rullar med och i. Genom att prova en helt annan form på böjt stålrör, inspirerat av skogens former, utvecklar hon nya sätt att röra sig – och det har hjälpt henne även när hon har gått tillbaka till sitt ordinarie redskap.

– Det finns många cirkusredskap redan, och det är sällan man får möjlighet att ta fram ett nytt objekt på det här sättet, säger Alva. Det blir ett annat sätt att tänka på kreativitet – vad händer om jag ändrar hela objektet, finns det någonting jag kan överföra tillbaka?

Studenterna fortsätter nu att jobba vidare med Bark, och visade bland annat upp den i en performance på Stockholm Design Week i februari. NAVETs studentfestival på Tekniska Museet kommer tillbaka under hösten, och studenter på SKH är välkomna att ansöka om att delta även i år. Det finns fortsatt många spännande konstnärliga möjligheter i att närma sig andra typer av kunskap i en museimiljö.