Alumnintervju: Stefan Hansen

I samband med SKH:s tioårsjubileum ville vi fråga några alumner hur de upplevde sin tid på skolan. De som vi har intervjuat studerade på den tiden vi fortfarande använde namnen Operahögskolan (OHS), Stockholms dramatiska högskola (StDH) och DOCH Dans och Cirkushögskolan parallellt med SKH. Först ut är Stefan Hansen som gick kandidatprogrammet i scenkonstproduktion på StDH 2014–2017.

Till att börja med vill jag fråga: varför föll valet på StDH?

– Jag började med teater på gymnasiet, teatervärlden öppnade sig och blev ett stort fritidsintresse för mig. Men det föll sig inte naturligt på grund av ett svårt stammande. Jag hade problem att uttrycka mig, att prata helt enkelt. Föredrag inför klassen var bland det värsta som fanns. På den tiden bodde jag i Malmö, och någon sa ”Häng med till Drömmarnas hus”, där det fanns en gratis teaterkurs. Där träffade jag pedagoger som hjälpte mig att se att det fanns annat inom teatern att fokusera på än just skådespeleriet och min stamning. Då började jag skriva och dra ihop folk till olika projekt och fick höra av teaterlärarna att ”Du är bra på att leda processer och organisera saker. Det finns en producentutbildning i Stockholm som du borde söka.” Efter gymnasiet sökte jag direkt dit och ville inget annat – det var mitt livsmål att komma in på utbildningen. Första gången jag sökte kom jag ingen vart. Andra gången kom jag till sista intervjun. Men sprack. Efter två år sökte jag för tredje gången och då kom jag in.

Jag har inte med mig ett kulturintresse hemifrån, men i och med min egen upptäckt av teatern så har mamma också blivit en riktig storkonsument av bland annat scenkonst.

Hur upplevde du tiden på skolan?

– Jag är oerhört okritisk och tyckte det var fantastiskt hela tiden. Flera av kurserna var underbara och inspirerande, ibland var det fler lärare än studenter, det var som att ha privatlektioner. Jag upplevde det som en väldigt generös period med mycket tid för reflektion. Vi som inte kom från Stockholm blev väldigt välkomnade också av branschen, det fanns alla möjligheter att göra studiebesök och träffa scenkonstverksamheterna.

Mina huvudlärare PeO Sander, Olle Mattsson och Christina Molander var enormt fina samtalspartners. De har varit både generösa och kritiska i sina samtal. Lärarkollegiet med bland andra Mia Törnqvist, PeO Sander, Hilda Hellwig och Claes Hellwig gav oss tid till mycket research och att vara undersökande. De ville visa på en vision om hur det utopiskt skulle kunna fungera på en kulturinstitution, utifrån scenkonstnärliga, kollektiva samarbeten. Det var inspirerande.

Alla som jag hörde av mig till i branschen, till exempel kulturdepartementet, var alltid öppna och tillmötesgående, vilket var ett tillträde som StDH möjliggjorde. Även internationellt har SKH ett fantastiskt nätverk med kulturinstitutioner i London, Oslo och Berlin med flera. Och mina examensarbeten på GöteborgsOperan och svenska ambassaden i Washington möjliggjordes tack vare StDH – båda blev senare mina arbetsplatser.

Märkte ni studenter av sammanslagningen av de tre skolorna – i så fall, på vilket sätt?

– Jag kunde uppfatta en viss missämja bland lärarna och ett missnöje med arbetsplatsen. Tuffare arbetsvillkor och förväntade synergieffekter som uteblev. Å andra sidan erbjöds valbara kurser där det uppstod överskridande konstnärliga möjligheter och ett nätverkande. Så visst, jag förstod att det pågick en omorganisation på skolan, men höll hela tiden mitt fokus på utbildningen.

Vad gjorde du direkt efter examen och vad gör du idag?

– Rakt ut i arbete direkt efter. Jag jobbade visserligen halvtid under hela utbildningen på Teater Sagohuset i Lund, och när jag examinerades jobbade jag på svenska ambassaden i Washington under Linda Zachrison, sedan blev det GöteborgsOperan och nu är jag VD för teatern Unga Klara i Stockholm.

Var det gynnsamt för ditt framtida yrkesnätverk att gå på en skola med många olika konstnärliga inriktningar?

– Ja verkligen!

Har du personer du arbetar med idag som du träffade under utbildningen?

– Ja! Många alumner och även flera från min klass.

Hur ser du på SKH idag?

– Jag har varit på SKH och gästföreläst på kursen Internationell scenkonstproduktion om just internationellt samarbete. Studenterna jag möter och samarbetar med idag är jättespännande med egna idéer och kunskaper. De är verkligen roliga att jobba med. Min bild är att utbildningarna är genreöverskridande. Och ska man uppnå samarbeten och synergier – då måste man se helheten och inte bara sin egen del.