Ways of knowing – Att iscensätta det otänkbara

Seminariet är en del av vårens seminarieserie “Ways of knowing Spring 2025” där vi varje onsdag under våren utforskar hur olika uttryck för kunskap manifesterar sig inom konstnärlig forskning just nu. Läs mer om seminarieserien och se kommande seminarier!

Vilken roll kan konst ha när det otänkbara inträffar, när det som inte får hända händer och gör livet obegripligt? När närstående, barn, mördas och kastar de som drabbas ner i en tillvaro av djupaste mörker och sorg. Kan konsten hjälpa till att på något sätt förstå och göra tillvaron något lite lättare att uthärda? Hur kan vi som konstnärer närma oss de som drabbats och hur kan vi arbeta tillsammans? Hur kan vi hitta gemensamma processer i skapande, uttryck och dramaturgier som ger mening? Vad kan konsten ge publiken och människorna i samhället kring dessa frågor och obegripliga händelser som fyller våra nyhetsflöden alltför ofta? Kan konsten på något sätt hjälpa oss i den sorgen, i sorgen hos de enskilda men också i den gemensamma?

Under seminariet ”Att iscensätta det otänkbara: om sorg och förlust och konstens möjliga roll” presenteras och diskuteras två aktuella verk, en dokumentärfilm och en musikteaterföreställning som båda utgår händelser där unga människor mördats.

Filmen femton noll tre nittonde januari två tusen sexton, regisserad av Petra Bauer and Marius Dybwad Brandrud, handlar om hur vardagens rutiner och gester förändras när en mamma förlorar sitt barn i det våld som Sveriges förorter utsatts för sedan början av 2000-talet. Filmen visar på hur hemmet kan härbärgera både sörjande och motstånd. Filmen gör motstånd mot endimensionella berättelser av det våld som just nu äger rum i Sveriges förorter. Den skildrar hur Carolina Sinisalos rutiner och gester förändras när hennes barn skjuts. Hur ett hem rymmer minnen men också möjligheten till motstånd och förändring. Hur köksbordet blir en plats för att sörja, dela berättelser och mobilisera. Filmen är den tredje delen i det fyrdelade filmprojektet Looking for Jeanne, baserat på Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 från 1975 av Chantal Akerman. Manus av Petra Bauer, foto och klipp av Marius Dybwad Brandrud och producerad av Marta Dauliute / MDEMC.

Peter. Tid är en föreställning som spelades under september 2024 på Orionteaterns stora scen. Den byggde på Dmitri Plax bok "Peter", som skildrar tiden efter att hans 16-årige son mördats av en jämnårig kamrat.
Ur presentationen av föreställningen:
”Den 2 augusti klockan 22.01 år 2019 inkommer ett samtal till larmcentralen.
»Hej. Jag har mördat en person.«
Några timmar senare knackar polisen på hemma hos författaren Dmitri Plax. Mordoffret är hans son: Peter Plax, 16 år. Dmitri hör de obegripliga orden. Och faller handlöst. Vad annat kan man göra?
– Det är en krisberättelse om en fader som vägrar acceptera vad som hänt, eftersom acceptans är ett steg i en trappa som leder bort från Peter. Istället söker han sig så nära Peter som möjligt, som en fjäril söker sig till ljus, berättar regissören Jacob Hirdwall.
Det finns ingen egentlig tid i berättelsen. Den enda tid som finns är de minnen som fadern—spelad av Andreas Liljeholm—frammanar av sin son. Genom att försöka minnas varje samtal, försöker han hålla liv i Peter.
Samtalen är – trots berättelsens svärta – varma tidsfragment av en förälder som minns sitt barn.
Omvärlden gestaltas av fyra sångare och en pianist på scen, men det finns ingen som gestaltar Peter. Han saknas. Det är det som är det ofattbara.”
Peter. Tid regisserades av Jacob Hirdwall, musiken komponerades av Kent Olofsson och Fredrik Malmberg ledde Vokalharmonin och var pianist I föreställningen.

Medverkande vid seminariet:

Carolina Sinisalo är aktivist och mamma.

Dmitri Plax är en svensk regissör, författare, dramatiker, konstnär och översättare, född i Belarus. Han är också verksam som radio- och filmproducent. De senaste åren har han varit konstnärlig ledare för Dramaten.Doc där programmet planeras fortlöpande för att fånga upp aktuella händelser i världen, där dramatiker, författare och regissörer från Belarus, Ukraina och Ryssland ofta presenteras nu.

Jacob Hirdwall är teaterregissör ocg dramaturg, knuten till Dramaten. Där har han regisserat en rad föresrtällningar, bl.a. Rekviem för en demonstrant (2012) och Paralysie générale Redux (2016). Han är aktuell som ledare för det internationella samarbetsprojektet We Hear You – A Climate Archive och som regissör för 77 meddelanden till framtiden. Han är också konstnärlig ledare för teatergruppen Ensembleverket.

Fredrik Malmberg är professor i kördirigering vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Han dirigerar ofta Radiokören och Eric Ericssons kammarkör. Han arbetar med musik från alla epoker men har ett särskilt intresse i samtida musik vilket inte minst visas i hans arbete med sin egen ensemble Vokalharmonin.

Marta Dauliūtė är en litauisk regissör och producent som är baserad i Sverige sedan 2002. Hon har en masterexamen i filmregi och produktion från Akademin Valand. Sedan 2010 driver hon filmproduktionsbolaget MDEMC tillsammans med Elisabeth Marjanović Cronvall och Elin Lilleman Eriksson. Nyligen har hon producerat The Building and Burning of a Refugee Camp (2024) av Dennis Hervey och regisserat Good Life (2022) tillsammans med Viktorija Šiaulytė samt andra titlar som har visats på många internationella festivaler.

Petra Bauer är konstnär, filmskapare och professor i film & media vid SKH med ansvar för profilområdet Konst, Teknik och Materialitet.  I hennes konstnärliga praktik och forskning är hon intresserad av hur vi kan närma oss film som en plats för sociala och politiska utforskningar. Hennes arbete handlar om hur kvinnor organiserar sig och gör motstånd genom att använda sig av både estetik och politik. Hon har haft långvariga samarbeten med flera olika feministiska organisationer, bland annat Southall Black Sisters i London, sexarbetarorganisationen SCOT-PEP i Edinburgh och Kvinnocentret i Tensta-Hjulsta i Stockholm.

Kent Olofsson är professor i scen för profilområdet koncept och komposition. Han är en tonsättare och scenkonstnär med en omfattande konstnärlig produktion som spänner över ett brett konstnärligt fält: orkester, kammarmusik, elektronisk musik, vokalt, rockmusik, hörspel, film och musikteater. Han disputerade 2018 vid KMH med avhandlingen ”Composing the Performance” där han utforskade relationen mellan text, skådespel och musikalisk komposition, kollaborativa metoder inom musikteater, och musikalisk komposition som en dramaturgisk strategi.